Natten hade varit lugn och jag kände inte någonting.
Jag var så besviken, hade gått öppen fem cm i över tio dagar, och slemproppen hade lossnat med och kommit varje dag,men ingen bebis.
Min syster kom över på en kaffe och gick väl härifrån runt halv tio, jag gick och fixade lite och vid tio sa de bara pang så kom första värken, dom började direkt komma med tre minuter emellan så jag hoppade snabbt in i duschen och fixade mig lite.
Gick runt och funderade på om jag skulle ringa förlossningen ett bra tag och värkarna kom samtidigt som jag skulle ta hand om Amelia med.
Förlossningen hade fullt upp men sa att jag skulle komma dels på grund av antibiotikan och att jag var öppen så pass. Sebastian skicka meddelande och fråga vad vi gjorde och jag fick be han komma hem haha, hade väntat med att säga till han.
Ringde pappa och sa åt dom att hämta Amelia och värkarna dom fortsatte komma var tredje minut. Jag hade så ont och försökte koncentrera mig på att andas och ta hand om Amelia.
Till slut var vi alla klara, vi redo för förlossningen och pappa, mamma och Amelia åkte hem till dom.
Klockan 12.54 skrivs vi in, jag är öppen 6 cm och dom sätter direkt igång med ge mig antibiotika i dropp, jag står och upp och hänger mig över min säng,att ligga ner är inte att tänka på när värkarna kommer. Jag andas på och har inte så jätteont, dom första fem hade jag öppnat mig utan att ha ont alls så.
Vid 14 byter dom personal och jag kommer ihåg att jag blir irriterad att ingen kommer till mig, jag är kopplad till båda dropp och ctg på bebisens hjärtljud och måste verkligen kissa så ringer på personalen.
Jag säger till hon som kommer att min rygg håller på att gå av, hon frågar då om jag tänkt på någon smärtlindring.
Nej, säger jag tvekande.. Och hon säger direkt att jag inte kommer hinna men erbjuder mig lustgas. Jaa tack.
När jag födde Amelia var den inte alla bra, jag fick aldrig in snitsen.
Hur som går jag på toan men kan inte kissa, det känns bara som jag ska skita på mig och det talar jag om med och då säger hon att det är bebisen som är på väg.
En lite rolig grej är att när jag sitter på toan så tappar jag ner " blöjan" där i och skriker : nej, den ramla i toan och både barnmorskan och Sebastian tror att det är bebisen som kommer haha..
Men men, jag kan inte kissa och hon ska istället tömma mig på kiss och känner då att jag är öppen 8 cm. Alltså 8 cm, knappt haft ont och ingen smärtlindring.
Nu kommer den barnmorska in som ska vara med att förlösa Elliot, klockan är nog runt 15, jag har börjar använda lustgasen och den får mig att tänka på annat än värkarna. För nu tilltar dom i smärta och jag är helt inne i min egna lilla värld. Jag öppnar mig snabbt dom sista centimetrarna till 10 och 15.16 sticker hon hål på hinnorna så vattnet går. Jag vill bara trycka på, för jag får den känslan hela tiden, och just nu är lustgasen min bästa vän.
15.32 börjar krystvärkarna och 15.42 föds världens finaste kille.
En stor och underbar bebis läggs på mitt bröst och barnmorskan berömmer mig för att jag fixade det så bra. Undersköterskan som skulle vara med och assistera kom in och blev snopen när han redan var född.
Då han var stor och allt gick så fort trodde barnmorskan att jag hade spruckit en del men klarade mig rätt bra denna gång med, fick sy tre små stygn bara.
Hela förlossningen tog alltså 2 timmar och 50 minuter från att vi kom upp och ungefär 6 timmar allt som allt.
En underbar upplevelse jag skulle kunna göra om och om igen.
Jag är jätteglad att allt gick bra och att
vår son var frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar