..efter att ha betett mig som ett litet barn inför läkaren.
Den unga at-läkaren.. Stickan är borta och kvar är både finger och nagel.
Jag nästan grät efter bedövning, men blev ingen, då läkaren sa att bedövningen skulle göra mer ont än att dra ut stickan. Jag sa att jag var så rädd för smärta och då frågade läkaren mig om jag hade varit med om något riktigt smärtsamt någon gång.. Ja sa jag, jag har fött två barn..
Han och sköterskan titta på mig som om jag vore dum i huvudet.. Nåväl.
Jag belöna mig själv med glass.
Bra karaktär..eller inte.
Min son har det jobbigt han med.
Bara gråter och har så gjort fyra kvällar i rad nu.
Dumt av oss att tro att det hade blivit bättre.
Nu ska den lille sövas och sen ska jag sova själv. Är såå trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar