..eller två, som blir tre.
När man som jag jobbar inom vården, och speciellt natt, har man mycket lediga dagar i veckorna, och då är det hemmatid som gäller!
Då ska man alltså hinna vila, eftersom man faktiskt är rätt trött när man väl är ledig, sen ska man hinna ta hand om hemmet som annars förfaller, helt och hållet, och dessutom ska man roa och stimulera två barn.
Nu har dom kommit i åldrarna fyra och ett halvt år och två och ett halvt år och äntligen insett att det faktiskt är roligt med syskon, men lekarna är dessvärre mindre roliga. Tycker jag.
Barnen har så himla kul och gör den ena galenskapen efter den andra, och rätt som det är bryter helvetet lös och dom bråkar som katt och hund.
Kan man annat än älska syskonkärlek?
Hur som, idag packade jag barnen i dubbelvagnen och tog en promenad på sex kilometer, målet var en lekpark där vi skulle leka. Det var mycket tjat och gnäll, är vi framme snart,är vi framme snart, men gick över förväntan bra.
Win win på den med andra ord, glada barn och tjockismorsan fick röra på fläsket!
Att solen dessutom har lust och temperaturen har varit över fem plus, det kan man inte annat än att älska.
Imorgon är en ny dag att fylla med alla måsten, så bäst att hoppa i säng så man vaknar pigg och utvilad när ungarna söt upp ögonen. Vilket kan vara när som, typ.
Och jag ställer mig gång på gång frågan, hur orkar man med typ fem barn, eller tolv?
