Psykbrytet..

..ja i måndags var det en sån dag jag vill glömma. Radera ur minnet.. Svårt!
Elliot hade en dålig dag överlag, kvällen var förjävlig. Han bara skrek och skrek, mitt huvud höll på att sprängas.
Amelia lyckades somna trots skrik så man åtminstone kunde se lite ljus i tunneln..
Om hon nu inte hade vaknat av lillebrors skrik och sin envisa hosta.
Helt plötsligt hade vi två hysteriska ungar som tjöt som stuckna grisar och jag kände mig mer och mer i upplösningstillstånd, jag som precis skulle se veckans avsnitt av Torka aldrig tårar utan handskar. Där satt vi, ungarna tjöt och jag tröståt tre veckor gamla ostbågar och försökte koncentrera mig på tvn. Ostbågarna smaka sådär va..
Sen var det dags för operation försöka söva barnen och Elliot somna direkt efter sin flaska, men då börja Amelia leva apa och väckte lillebror och det var där, just där, det brast.
Jag blev förbannad, tog en safttillbringare och kasta på diskbänken, och den råka träffa ett stort glas som föll i backen...
Japp, glasbitar överallt och nu blev jag ännu mer arg då jag var tvungen att städa, tog fram soppkvasten och skulle sopa upp glaset och blev så förbannad så jag slog hål i väggen, ja ni läste rätt, jag slog hål i väggen med kvasten.
Blev jag mindre arg? Nej och kan säga att jag dessutom fick ångest för mitt beteende. Åh vad jag saknar att röka i såna situationer.
Så nu har jag hål i väggen och dessutom en sambo som är rädd för mig, haha, han våga inte sova i rummet med mig för jag var så arg!

Som ni ser är det inte bara guld och gröna ängar eller skogar, eller va tusan man säger,att vara tvåbarnsmamma.