Det här med trots..

..tänk att man inte hinner innanför dörren innan ett utbrott är faktum. Eller det var just dörren, för den skulle Amelia låsa upp själv, och öppna själv. Hon förstår ju inte riktigt att vi måste skynda oss, för annars rymmer katterna.
Sen är de det ena efter det andra som går snett och för fröken att se svart, men man får försöka ta det med ro.
Jag älskar givetvis min dotter överallt även om jag blir så arg så arg ibland.

Det är svårt att tänka att den lilla i magen kommer framkalla samma ilska och frustration när den blir gammal, haha ska verkligen ta vara på bebistiden.

Snart två år har gått, utan tvekan de bästa åren i mitt liv.